Hörneå bys hemsida www.becken.se
Valborg i Hörneå 2025 - Del 2
Som tidigare nämnts i Del 1 hade årets Valborg 2025 i Hörneå flera överraskningar, som här presenteras i denna del 2 och ytterligare två kommande delar. Mer finns att läsa om Valborgsfirandet i centrala Hörnefors - ett mer traditionellt firande med eld och körsång. I det avseendet hade Hörneå inte körsång men å andra sidan bybon Ulf Hahlin.
I denna del kommer historien rullas upp om kulan i berget. Detta har tidigare skrivits om på Becken-Webben, att läsa via dessa länkar:
1) Den glödande stenkulan i Granberget
2) Expertutlåtandet om Granbergskulan
3) Istids-Rabbe på besök i Hörneå - gav svaret på kulan!
Huvudperson är Ulf Hahlin, känd från många artiklar på hemsidan (se länkar till vänster). Ulf har en kär historia från sin ungdomen - om en stenkula i Granberget i utkanten av Becken by (dagens Hörneå).
För att ge berättelsen en grund - eller snarare ett berg - att stå på inleds här med tre bilder och lite detaljer. Den geografiska platsen är Granberget beläget en knapp kilometer norr om byn. Berget ligger på drygt 35 meters höjd över dagens havsvattennivå. På dess topp finns ett bronsåldersröse och det är i kanten av detta berg som Ulf Hahlins berättelse placerar sig. I marginalen till vänster hittas några länkar till detta berg och röse.
Bild 1. På Granberget finns ett bronsåldersröse. Här ses ett foto från bronsåldern, med två bronsåldersmänniskor vid gravröset, kanske bröderna Rav på besök om än misstänkt lik dagens Åke och SvenErik. Förmodligen är det genetiskt betingat och nedärvt (Fotograf: okänd).
Bild 2. Ur artikeln Den glödande stenkulan i Granberget, som visar där ungdomarna Ulf Hahlin och Esbjörn Lundström hittade kulan vid slutet av 1940-talet. Ungdomarna hade olika teorier om kulan, bland annat att det var en kanonkula från kriget 1809 i Hörnefors där även Becken by drabbades.
Bild 3. Ulf Hahlin har krupit in i berget och placerar kulan på sitt altare. Mer om detta kan läsas i artikeln Den glödande stenkulan i Granberget. Just som Ulf placerar stenen på sin plats händer något, den börjar glöda. Detta fenomen återkommer i del 3 och del 4 i denna artikelserie.
Som kort sammanfattning kan nämnas att kulan i bergskanten formats av havets vågor som slog mot berget. Detta skedde för några tusen år sedan då vattennivån nådde kanten och fortgick nog då bronsålderns bybor begravde sin hövding på bergets topp.
---oooOOOooo---
Efter denna resumé av tidigare historia och artiklar återgår vi till Valborgsmässofirandet i Hörneå 2025 en knapp kilometer söderut från berget. Vi låter några bilder tala.
Bild 4. Från föregående artikel del 1 övergår Valborg i en ny fas då Ulf Hahlin kliver upp på scen. Man kan notera de fint renoverade dörrarna till Bygdegården, byns skola förr i tiden. Det är Ulf som renoverat dörrarna för några år sedan, och även jobbat med dess fönster.
Bild 5. Ulf ber ungdomsvännen Esbjörn Lundström komma upp på scen. Tillsammans berättar de historien om hur de arbetade med att försöka få ut stenen ur berget. Om Skribenten kommer ihåg berättelsen rätt var det Esbjörn som hittade stenen i Granberget. Ulf och Esbjörn lyckades dock inte få ut stenen, trots försök med eld och slägga.
Bild 6. Men så en dag - stenen var borta - magiskt försvunnen!
Bild 7. Spåren går till en samtida ungdom i byn - Ove Jansson. Ove var fosterson till Gustav och Miriam Jonsson. Ove lyckades således med bedriften att få ut stenen och tog hem den till Gustav Jonssons gård! Där låg den i en lada, okänd för Ulf. Idag är Gustav och Miriam borta, men svärsonen Roland Jonsson berättar fortsättningen i nästkommande bilder.
Bild 8. Jo, det var så - berättar Roland till vänster - att han hittade stenen i ladan och funderade på ett sätt att dekorera trädgården med den.
Bild 9. Roland placerade stenen på en bred stubbe vid infarten till gårdsplanen. Här visar Roland hur bred stubben var. Där såg Ulf stenen efter några år och tycktes känna igen den, som "stulen". Ulf analyserade många runda stenar i byn för att se om det var den förlorade kulan.
Bild 10. Ja, men nu är det ju Gustav Jonssons sten - menar Roland. Uppenbarligen var det ju fostersonen Ove Jansson som fick ut stenen! Ulf var och ser bekymrad ut över detta konstaterande.
Bild 11. Roland berättar att stubben som stenen låg på blev allt mer murken. I bild visar Roland med handen hur stubben formligen sjönk ihop som en sufflé - och stenen med den. Roland beslutade sig då för att ta med stenen hem till Höllviken utanför Malmö. Roland är skåning, gift med Gustav och Miriam Jonssons dotter Barbro. De bor idag i Oxelösund men har kvar hemgården i Becken by som de ofta återkommer till. Ulf ser ännu mer bekymrad ut än i föregående bild.
Ulf Hahlin blev mycket förtörnad då han hörde att stenen befann sig i Skåne över 100 mil söderut. Nu visade det sig att Roland skojade. Stenen fanns kvar på gården i Becken by och överlämnades till Ulf, vilket blev grund till artikeln om Den glödande stenkulan i Granberget.
Bild 12. Ulf övergår här till nästa fas i sitt framträdande, att läsa om i del 3.
Spänningen är olidlig. Läs fortsättningen på denna serie: Valborg i Hörneå 2025 - Del 3.
Gunnar Engström, 2025-05-02
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se